Utgångspunkter

I det som med ett nästan utnött ord betecknas som en globaliserad värld framstår individualisering och destabilisering som de två mest centrala utvecklingsdragen inom politik och samhällsliv, såväl internationellt som inom de enskilda nationalstaterna. Destabiliseringen och individualiseringen har sin grund i den kommunikationella revolutionen och hur den kommunikationella revolutionen har förändrat betingelserna för maktutövning och identitetsformande i dagens värld.

Individualiseringen tar sig på det internationella planet uttryck i en allt starkare ställning för de mänskliga rättigheterna på statssuveränitetens bekostnad. Nationellt innebär individualiseringen bl a en ökad betydelse för individens specifika kompetens på arbetsmarknaden och i ett vikande intresse för kollektiva politiska aktiviteter.

Destabiliseringen tar sig internationellt uttryck i en uppluckring av nationalstatens suveränitet, ökad betydelse för olika typer av transnationella nätverk samt en svagare ställning för den statssuveränitetsbaserade folkrätten. Nationellt innebär destabiliseringen en uppluckring av industrisamhällets klassamhälle och av de traditionella yrkesroller och skiljelinjer som följde i den nationella och den industriella revolutionens spår.

I en allt ymnigare globaliseringsdiskurs problematiseras endast sällan varför och på vad sätt den kommunikationella revolutionen bidragit till en ökad destabilisering och individualisering av politik och samhällsliv. Det råder också stor brist på empirisk forskning om destabiliseringens och individualiseringens utveckling över tid. Forskningsprogrammet Makt, identitet, modernitet. Om individualisering och destabilisering i en globaliserad värld vill - genom att formulera och pröva hypoteser om individualiseringen och destabiliseringen inom politik och samhällsliv - öka förståelsen av den kommunikationella revolutionens betydelse för maktutövning och identitetsskapande i en globaliserad värld. Hypoteserna tar sin utgångspunkt i tre olika sätt på vilket den kommunikationella revolutionen har påverkat individualiseringen och destabiliseringen: genom att förändra betydelsen av territoriet, genom att förbättra möjligheterna till närverkssamarbete såväl inom som bortom nationsgränser samt genom att öka betydelsen av innovation och flexibilitet som medel för produktivitet och konkurrenskraft.

MIM-programmet rymmer både empirisk bredd och djup. Tanken är att genom att bygga en forskningsmiljö kring globaliseringens uttryck i termer av individualisering och destabilisering kunna fokusera empiriska studier som är djupt förankrade i samhällsvetenskaplig teoribildning. För programmet finns egentligen ingen tidsplan – och inte heller har programmet fasta gränser – utan istället hoppas vi att nyfikenheten och driften att ta kamp med de teoretiska frågorna skall driva programmet framåt och låta forskningsgruppen utvecklas under en optimal tidsperiod. Syftet med programmet är att skapa nya teoretiska insikter och ny empirisk kunskap som skall utveckla och utmana samhällsvetenskapen. Vi ser gärna enskilda forskningsansökningar, uppsatsgrupper, avhandlingsprojekt och undervisningsidéer knytas till MIM-programmet men vi satsar naturligtvis också på större programansökningar för att finansiera stora delar av programmet på en och samma gång. Vi hoppas dock att MIM-programmet främst uppfattas som en forskningsmiljö där vi kontinuerligt kan hämta inspiration och själva tillföra ny kunskap i ett fruktbart samtal mellan kolleger.